emelie

Som min kära far alltid säger: jag skäms. Jag har något avskyvärt att bekänna för alla som jag känner. Jag är besviken  mig själv & den jag tydligen blivit. Men det sägs ju att man blir som man umgås & jag umgås ju en hel del med Nea. Och det är ju vida känt att denna tös have a thing för de yngre pojkarna & vi har alla mobbat henne nonstop för det här.

Men idag fick helt plötsligt förståelse för Neas crushes & kom på mig själv med att vilja ha en 17-åring som flörtade med mig i kassan. Hur kunde jag sjunka till den här nivån? Hur kan Nea har påverkat mig så pass mycket att jag kan se nåt attraktivt i en kille som är under 18? I repeat: jag skäms & don't judge me.