rus


när vinet glöder i de fyllda glasen och vi börjar bli i gasen, då lossar tungans band. vi som gått omkring och varit så blyga, vi slutar upp att smyga, modet kommer efterhand. hej, tjo och klackarna i taket! nu visar vi helt naket hur modiga vi är. inga ord kan bli förstora, vad har jag att förlora? så är det med det! alla ryms i stora famnen och skeppet söker hamnen och vänskapen är varm. livets gåtor blir så uppenbara och dom kan jag förklara när du vilar på min arm. senare när berusningen har lagt sig och det som jag har sagt dig verkar ganska meningslöst. då undrar jag över hur du ser mig, man för sig och hur man beter sig och då skrattar jag nervöst. mitt hjärta har en frusen inneboende med pajjat självförtroende som inte mår så bra. hon plockar fram allt det jag gömmer och minns allt det jag glömmer och säger att hon är jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0